Skridskoåkning är huvudsakligen en vinteraktivitet som kan utföras på många olika sätt och för varje sätt finns olika typer av skridskor. De flesta känner nog till ishockeyskridskor, också kallade ishockeyrör, och bandyskridskor eftersom dessa skridskor används i två av våra mest populära vintersporter. För konståkning på is finns speciella skridskor liksom för hastighetsåkning och långfärdsskridskoåkning.

Långfärdsskridskoåkning är en snabbt växande vinteraktivitet för människor i alla åldrar och blir alltmer populär. Det speciella med långfärdsskridskon är att sko och skena enkelt kan kopplas isär, vilket är praktiskt vid långfärdsåkning då det ibland händer att man måste ta sig fram till fots mellan olika sjöar.

Den idag absolut vanligaste långfärdsskridskon är en skridsko tillverkad av lättmetall som består av en fotplatta av aluminium och ett 40 -55 centimeter långt blad av knivstål som brukar vara cirka 4 centimeter högt. Skridskorna sätts fast på skon med speciella bindningar. Som sko kan man vanligtvis använda vanliga kängor för längdskidåkning, vandringskängor, eller lättare telemarkskängor. Av tradition har långfärdsskridskor haft en fast häl. På senare tid har dock även skridskor med lös häl blivit mycket populära. Långfärdsskridskor har funnits i någon form ända sedan början av 1900-talet. De första lättmetallskridskorna konstruerades under 1950-talet.