Isfiske innebär att man borrar eller hugger ett hål i isen. Isfiske innebär också att ha tålamod att sitta vid hålet och vänta på napp samt att man är så varmt klädd att man slipper frysa.
När hålet är klart används antingen ett enkelt pimpelspö eller ett kort sportfiskespö. Som bete brukar små enkla drag användas, vertikalpilk, horisontalpilk eller en liten fluga, men man kan också använda naturligt agn. Men det är viktigt att betet är litet. Fiskens aptit är nämligen mindre på vintern. Det vanligaste bytet vid isfiske är abborre. Betet låter man gå ända till bottnen, det är där abborren står på vintern. Får man en abborre i hålet brukar det ofta bli fler i samma hål.
Det kan också hända att bytet blir en gädda, i synnerhet under senvintern då gäddan brukar äta upp sig inför vårens lek. Gädda fiskas antingen med spö och levande agn eller genom angelfiske. Angelfiske är förenklat uttryckt en lina med en krok på vilken småfisk, vanligtvis mört agnas. När gäddan äter mörten drar den i linan som har en vippa fäst i slutändan. När vippan rör sig indikerar det napp. Angelfiske har blivit en sport. Vid tävlingar i angelfiske är högst 10 hål per deltagare tillåtet.