Scoutrörelsen kom till Sverige i början av 1900-talet i en tid då folkrörelser som nykterhetsrörelsen, väckelserörelsen och arbetarrörelsen var stora. Det var en tid då ungdomsorganisationer av olika slag bildades. Scoutrörelsen var en organisation som snabbt fick fäste i vårt land och vars betydelse bara har ökat med åren. För många är scouting ett sätt att både utvecklas och utmanas som människa och det är inte bara att betrakta som ett friluftsliv, utan innebär flera olika grenar.

Det unika med scouting är scoutmetoden. Det är en metod som handlar om personlig och social utveckling som betyder att varje scout får möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutstättningar.

Scoutmetoden består av sju pusselbitar;

1. scoutlagen och scoutlöftet.
2. patrullsystemet, aktiviteter genomförs i små grupper.
3. lära genom att göra, att själv få prova, få misslyckas och prova igen.
4. stödjande och lyssnande ledarskap, scouter får lära sig ledarskap på möten där de lyssnar på äldre ledare.
5. lokalt och globalt samhällsengagemang.
6. friluftsliv.
7. symboliskt ramverk, att skapa gemenskap, sammanhang och tillhörighet genom symboler, ceremonier och teman och att skapa tillfällen för reflektion och eftertanke, till exempel genom att patrullvis samlas runt en lägereld.