Allemansrätten är en rätt som ger alla människor rätt att färdas över privat mark i naturen, att tillfälligt uppehålla sig där för att till exempel plocka bär och svamp. Med rätten följer också krav på hänsyn och varsamhet mot natur och djurliv, mot markägare och andra människor.
Ordet allemansrätt syftar närmast på rätten som den tolkas i Sverige, Norge, Finland och Island. Liknande rättigheter finns också i en del andra länder. Rätten i dessa länder har något olika utformning och innebörd men meningen är i princip densamma.
På senare år har allemansrätten skrivits in som lag i Sverige och Norge, men också i dessa länder grundar sig reglerna till största delen på sedvanerätt och en motsatsvis tolkning av vissa lagregler som anger vad som är förbjudet. En motsatsvis tolkning innebär att det som inte är förbjudet är tillåtet.
Innehållet i allmansrätten utformas även genom prejudicerande domar. Det finns förhållandevis få sådana domar och många konflikter mellan markägare och utnyttjare av allemansrätten kvarstår därför som oklarheter om vad som gäller.
I Tyskland är det är i princip fritt att till fots beträda skogar och privata vägar om man inte förorsakar någon skada. Detsamma gäller i Österrike och i Schweiz. Man får cykla på privata vägar. Tältning går bra i Schweiz , dock inte i de två andra länderna.