Klättring är en sport som kan bedrivas både utomhus och inomhus. Utomhusklättring benämns ofta efter underlaget man klättrar på – till exempel klippklättring, isklättring och snöklättring. Det finns också något som kallas mixad klättring som är en blandning av klättring på klippa, is och snö.

Klippklättring är en sport som uppkom när alpinister någon gång under 1880-talet tränade att klättra i berg. Till Sverige kom sporten på 1930-talet där man vid den tiden anordnade de första klätterkurserna i Häggsta utanför Stockholm.

Klättring är förenat med många risker och säkerheten är därför något man hela tiden måste sätta i främsta rummet. Det börjar redan med utrustningen. En bra och stark hjälm är givetvis nödvändig för att skydda sig mot lösa stenar som kan träffa klättraren. Rätt fotbeklädnad är också viktigt.

Vid traditionell klättring, så kallad tradklättring, är man ofta två personer som klättrar och hjälper varandra, en försteman och en andreman. Andremannen står kvar på marken och säkrar medan förstemannen klättrar och kopplar repet så att det löper genom mellansäkringarna i klippan.

Vid tradklättring används så kallade kilar – aluminiumkilar som placeras i naturliga sprickor i berget. Vägen uppför klippan följer därför oftast den väg där det finns naturliga sprickor. Om man hela tiden tänker på säkerheten är klättring en relativt ofarlig sport.